Bönder har ibland ett rykte om sig att vara konservativa, tråkiga och kanske lite bakåtsträvande. Jag får känslan av att en del bönder ser sig mer just som “bönder” än som företagare och entreprenörer. På marstorp brukar vi däremot kunna vara lite nöjda med att vi allt känner oss mer som “företagare” än “bönder”. Vi gillar innovation, att utveckla nya produkter och kundlösningar, utveckla verksamheten och alltid vara först med det senaste gällande tekniska lösningar och redskap. Nog kan det vara så att just det tänket också har hjälpt oss att hamna där vi är idag. Vår affärsmodell är en prenumeration på grönsakslådor direkt hem till kundens dörr. Det här är en ganska ny och oprövad nisch inom grönsaksodling i Västerbotten där vi sköter allt från produktion, utformning av innehåll och utseende på lådorna, leverans, reklam, försäljning och kommunicerar med kunderna. Upplägget skiljer sig en del ifrån hur många bönders verksamheter har sett ut. Min mormor mjölkbonde som aktiv. Arbetet skedde på gården och närliggande åkrar och de gjorde allt som behövdes för att djuren skulle må bra och kunna producera mjölk av högsta kvalitet. Efter mjölkningen kom sedan mjölkbilen och hämtade mjölken. I jämförelse med detta spänner en verksamhet av den typ som marstorps mat har över fler delar och för ett nytt upplägg behövs innovation och nytänkande.

Marstorps mat är ett litet företag som omsätter knappt en miljon om året. Vi verkar i en bransch med små marginaler, det är svårt att gå med vinst och att kunna ta ut en rimlig lön för allt arbete vi utför. Utveckling och innovationer behövs och kan ge ökat lönsamhet på sikt. Men innovation och förändringar kostar också i tid, energi och resurser. Något vi fått lära oss med åren är att vi inte kan säga ja till alla troligen briljanta idéer vi får. För kanske en sådär fem sex år sedan hade vi exempelvis höns och tuppar för ägg och kött, vi hade grisar, vi odlade på friland men hade också växthus och försökte oss på tomater, chili, paprika, kryddor och kalebass (!). Verksamheten var spretig och vi hade inte tillräckligt med kunskap eller erfarenhet för att driva alla delar på ett rationellt och effektivt sätt. Det var roligt med alla olika spännande projekt men för att företaget ska vara långsiktigt hållbart ur ett ekonomiskt perspektiv krävs det att man tänker till lite. Vi har kommit fram till att vi behöver fokusera på marstorps kärnverksamhet som är frilandsgrönsaker. Men även inom det området finns det såklart många olika idéer, metoder och innovationer att utforska. Ska vi prova tjugoelva nya sorters asiatiska gröna blad i år? Kanske är det mer rationellt att ha sjuttiofem centimeter breda bäddar istället för sextiofem? Borde vi inte byta ut samtliga odlingsredskap eftersom vi har hittat häftiga, supereffektiva prylar på AliExpress? Ska vi leverera grönsakerna i egenbyggda lådor av plywood med ett retursystem? Även om många idéer kan vara väl så goda och vettiga så innebär nya innovationer alltid en kostnad. I takt med att vårat lilla företag växer så kostar också förändringar mer och innebär en högre risk jämfört med för några år sedan. En helt ny metod för att rensa ogräs som inte blir som man tänkt sig på en 0,1 ha stor odling får andra konsekvenser jämfört med på 1 ha.

De senaste åren har vi därför fått lägga band på oss själva. Vi lovar varandra att nästa säsong allt ska bli lite tråkigare. Tråkigare för att vi tycker att innovation och och utveckling är bland det roligaste med att driva företag, men ändå tråkigt i en positiv bemärkelse. Tråkigt som i konservativt, konservativt som i mer förutsägbart, stabilt och tryggt. Sanningen är att vi behöver mer förutsägbarhet och stabilitet för att kunna överleva som företag. Målet är att fortsätta vara ett kreativt och uppfinningsrikt företag som är med och driver utvecklingen inom lokal matproduktion framåt. Men vi har kommit till insikt om att vi inte kan förverkliga allt på en gång. Vi behöver hålla tillbaka en aning och fokusera på kärnverksamheten och att få den mer lönsam, förutsägbar och stabil över tid. Det kan innebära att det kanske inte blir lika många nytt och spännande inför varje säsong. Ibland är det bäst att göra som man alltid har gjort för att det har fungerat förr. Vi behöver helt enkelt bli lite mer bönder och lite mindre företagare.

Ska vi fortsätta fundera kring det här med ekologisk odling, nu när debatten ändå är i full gång i VK?

Jag läser Torbjörn Wennebros replik i VK och den här texten är ett försök att förstå vad det är som ljuder falskt i mina öron. Jag är inte rätt person att ifrågasätta de siffror som Torbjörn använder på ett direkt sätt, det finns det andra som är bättre lämpade att göra. Däremot kan vill jag gärna fördjupa det som skrivits på ett filosofiskt plan.

Det missljud jag hört när jag läst Torbjörns text handlar kommer från allt för trånga systemgränser. Torbjörn skriver att “jordbrukets uppgift är inte att producera biologisk mångfald, jordbrukets uppgift är att producera livsmedel”. Det är ett klassiskt exempel på externaliserade kostnader. På något vis tänker sig skriftställaren att den biologiska mångfalden ska hanteras någon annanstans, utanför jordbruket. Vem som ska stå för de kostnaderna är något oklart. Torbjörn gör ett stort nummer av att konventionell odling har högre avkastning än ekologiskt odling. Det är ett påstående som säkert är sant – sett i ett snävt perspektiv. Avkastningen per ytenhet är lägre i ekologisk odling. Flyttar man ut systemgränserna och inkluderar sådant som Marockansk fosforsbrytning, energiåtgången vid tillverkning av kvävegödsel och ökad miljöstörning genom bekämpningsmedel är det inte lika självklart vad som är mer förnuftigt.

Arne Naess är en av mina stora filosofiska inpirationskällor. Han var bland annat en stor inspirationskälla för det tidiga miljöpartiet. Ett begreppspar jag ärvt av honom är förnuft och snusförnuft. I Naess värld (och i min) är något förnuftigt om, och endast om, det står i samklang med våra djupaste värderingar. Snusförnuftigt är sådant som är förnuftigt enbart sett i ett snävt och tekniskt perspektiv. Om det är trångt på vägarna är det nära till hands att vilja bygga bredare vägar. Det kan vara en snusförnuftig lösning på problemet. Lyssnar vi till förnuftets röst kanske vi börjar fundera på om vi verkligen vill ha en värld där människor behöver transportera sig långa sträckor varje dag, vad den bredare vägen gör med mindre samhällen längs med vägen och hur det globala klimatet påverkas av en bredare väg.

Torbjörns resonemang bygger på en mycket snäv måttstock för jordbruket – avkastning per ytenhet – och i mina ögon är det ett allt för snusförnuftigt synsätt. Ett förnuftigare perspektiv tar in fler och mycket mer komplexa aspekter. Hur ser vi på naturen – som en fiende att övervinna med konstgödsel eller en vän att samarbeta med? Vill vi vara beroende av import av konstgödsel? Ser vi jorden som något levande med ett eget värde eller ser vi den enbart som en behållare för våra växters rötter och näringen vi tillfört?

Hur vi, som enskilda och som samhälle, väljer att bruka jorden är långt ifrån så enkel som Torbjörn vill ge sken av. Det är en djupt existentiell fråga.

(Vi på Marstorps Mat odlar inte ekologiska grönsaker. Begreppet ekologiskt jordbruk och ekologisk mat är skyddade termer som endast får användas av de som är certifierade av ett kontrollorgan. Det har vi på Marstorp valt att inte vara. Däremot använder vi ekologiska principer och applicerar KRAVs regelverk i de flesta delar.)

På marstorps mat odlar vi sådant vi själva vill äta med hänsyn till djur och natur. Det innebär bland annat att vi följer många principer inom ekologisk odling, exempelvis så använder vi inte mineralgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. Just frågan om näringstillförsel inom ekologisk odling har aktualiserats i media senaste tiden.

I Västerbottenskuriren gick det i februari att läsa om en studie från AgriFood economics centre som visar att en flaskhals för att öka produktionen i svenskt ekologiskt jordbruk är tillgången till stallgödsel. Eftersom mineralgödsel inte är tillåtet är ekologiska odlare idag beroende av gödsel från exempelvis nöt och höns-produktion. Idag råder det brist på stallgödsel i Sverige vilket försvårar för ekologiska jordbruk. För att kunna öka tillgången skulle det krävas mer djurproduktion i Sverige, men som bekant är djurproduktion en resurs och energikrävande verksamhet som också får konsekvenser för miljön. Ett dilemma blir att det verkar krävas ökad djurproduktion för att kunna odla mer svenska ekologiska grönsaker.

Ett dilemma blir att det verkar krävas ökad djurproduktion för att kunna odla mer svenska ekologiska grönsaker.

I en debattartikel publicerad i Västerbottenskuriren nu i mars belyser Torbjörn Wennebro just detta problem. Enligt Wennebro kollapsar det ekologiska jordbruket utan tillförd näring från gödsel producerat på konventionella gårdar. Man skulle kunna hävda att mineralgödsel enbart tar en omväg via konventionellt jordbruk innan det hamnar på en åker där det växer ekologiska grönsaker. Det finns dock exempel på ekologiska gårdar med djurproduktion och vallodling som kan klara näringsbehovet mer eller mindre på egen hand. För de flesta grönsaksbönderna som vill odla utan mineralgödsel finns det idag däremot få alternativ till att köpa in stallgödsel från en konventionell gård eller exempelvis köpa pelleterat hönsgödsel.

Hur gör vi på marstorps?

Med detta i åtanke kan man fråga sig om ekologiska grönsaker verkligen är bättre än konventionellt odlade ur ett hållbart näringsperspektiv? Lurar vi oss själva när vi gödslar med ekologiskt biofer (gjort på animaliska restprodukter)? Kan vi lika gärna köpa konventionellt mineralgödsel? Jag tycker inte att det är en jätteenkel fråga att svara på. Ett grundläggande och rimligt antagande är att vi måste tillföra minst lika mycket näringsämnen som vi plockar bort ifrån våra åkrar i form av skördade grönsaker. Den här näringen måste komma någonstans ifrån. Idag gödslar vi på marstorp med ekologiskt biofer samt köper stallgödsel från en konventionell bonde i byn. Det är nog ungefär så det ser ut för de flesta grönsaksbönderna. Vi är dock inte helt tillfreds med den här lösningen och tycker att det borde kunna gå att tillgodose åkerns näringsbehov på ett något mer hållbart vis.

Ett grundläggande och rimligt antagande är att vi måste tillföra minst lika mycket näringsämnen som vi plockar bort ifrån våra åkrar i form av skördade grönsaker.

Kompost lösningen på alla våra problem?

I år kommer vi att börja experimentera med något som vi har funderat på egentligen sedan vi började odla. Vi har dock tidigare haft svårt att se hur vi skulle gå tillväga rent praktiskt. Ambitionen är att börja tillverka egen kompost i större skala. En förutsättning är lite större arealer, säg åtminstone fyra gånger den yta du odlar grönsaker på för att framställa kompost. Det krävs också en del maskiner för att det ska vara praktiskt genomförbart. Tanken är att vi vill göra som bönder har gjort i alla tider och samla in biomassa från omkringliggande marker som med tiden blir ängar då de slås regelbundet utan att gödslas. Biomassan, eller gräset, slår vi med slåtterkross och samlar upp med en självlastarvagn. Vi gör stora limpor som vi vänder och kör genom gödselspridare vid några tillfällen. Vid behov vattnar vi och ser till att hålla liv i de biologiska och kemiska processerna som behövs för att skapa en perfekt kompost. Komposten använder vi sedan både för att tillföra näring och som jordförbättrande material i grönsakslanden. Ja, så är det i stora drag tänkt att det ska gå till. Målet är att nyttja den näring som finns i jordarna runt omkring oss och samtidigt som vi samlar in biomassa som blir till gödsel för grönsakerna så kan vi förhoppnings skapa andra värden i form av ökat biologisk mångfald i ängsmarker. Vi ser mycket fram emot att börja arbete med det här projektet i år och hoppas att det kan bidra med en pusselbit för att skapa ett mera hållbart svenskt jordbruk.

/Jakob på marstorp

Vi genomför varje år en enkät bland våra kunder för att få en känsla av vad vi gjort bra och vad vi behöver förändra inför kommande år. Så också förra året och jag vill gärna berätta om några av de saker vi lärt oss av den.

Vi känner ansvar – våra kunder också

Det som betyder mest för oss är faktiskt inte svaren i sig utan det faktum att det är så många av er som svarat alls. Mer än 50% har svarat på enkäten vilket vi är väldigt glada för. SCB kommer inte i närheten av en sådan svarsfrekvens. Vi känner ett stort personligt ansvar när vi odlar er mat och vi tolkar den höga svarsfrekvensen som att även ni känner ett ansvar gentemot oss.

Grönsaker – javisst. men ännu hellre grovsaker

De allra flesta av er är nöjda med både grönsakslådan och grovsakslådan men vi blev lite förvånande över att grovsakslådan faktiskt tycks mer populär (kolla på 5-stapeln!). Det känns bra att det nya konceptet 2020 med grovsaker och grönsaker fungerat!

Vilka grönsker?

I stort sett tycks ni ha uppskattat lådornas innehåll. Vissa grödor (som gurka) hade vi gärna odlat mer av men kunde av inte olika skäl. Några grödor kommer vi dra ner på (som bondbönor).

Vi har under nästan alla år vi odlat lyckats odla för mycket grönkål men 2020 verkar innebära ett trendbrott där många av er faktiskt vill ha mer grönkål än vad vi odlat.

Många hänger med hela året

Många av er hänger med hela året. Bland er som avslutat prenumerationen i förtid är den vanligaste anledningen faktiskt att ni fått för mycket grönsaker. Eller åtminstone mer än ni hunnit äta upp. Här finns det fortfarande förbättringar vi kan göra för att underlätta för er att faktiskt äta mer grönt och mer lokalt. Det kan handla om innehållet men också information kring lådorna.

Förbättring 1: fakturor

Vi vet att det har varit en hel del strul med faktur som inte kommit fram. Inför kommande år planerar vi ett antal förändringar för att försäkra oss om att det inte strular. Bland annat kommer vi fakturera en gång i månaden (istället för vid varje leverans) och även påminna med SMS när nya fakturor skickats.

Förbättring 2: potatis

Vi är medvetna om att potatisen inte alltid höll måttet. Ett problem här är lagringen efter skörd där kyla, värme, fukt och ljus kan förstöra knölarna. Vi jobbar på en plan för att undvika samma problem igen.

Nöjda, på det stora hela

Svaren på den klassiska frågan om man skulle rekommendera oss till en vän som frågade gör oss glada. Tack för det!